Vad är kreativitet?

Att vara kreativ innebär att ha förmågan att ta kunskap som redan finns och stoppa in den in i ett nytt sammanhang och snabbt kunna se nya möjliga resultat. Kunskap som redan finns är något som vem som helst med normal intelligens kan hitta och ta till sig och om du läser det här, så är du minst normalintelligent. Alltså kan du vara kreativ. Så enkelt är det.

Men det behövs tre saker till:
1. Tekniska kunskaper inom området. (Du behöver kunna måla, skriva, laga mat, använda Photoshop, svetsa, använda ett labb eller meka med bilar).
2. Kunskaper om kreativt tänkande – hur kommer man igång? Hur gör man när man kör fast? Hur testar man sin idé? Och inte minst alla trick som finns för att tänka kreativt och föra en idé framåt.
3. Inre motivation (läs: entusiasm, vilja, egen motor, jävlar anamma).

Om man parar ihop de här tre sakerna med kunskap inom ett område, så kan man skapa storverk inom det området. Ju mer man kan om sitt område, desto mer kreativ kan man bli eftersom det är först när man behärskar ett ämne som man verkligen kan börja experimentera med det. Det är lite som min farmor som aldrig skulle kunnat skriva en bok, men som kunde trolla fram fantastiska maträtter, baserat på vad som råkade finnas i kylen eftersom hon hade kunskapen och erfarenheten av vad som gick ihop vad. Eller som min kompis Anders som spenderade hela sin tonårstid i garaget istället för i skolan och som aldrig har läst en bok, men som nu bygger om amerikanska skrotbilar till nya mästerverk med ny touch och som är snyggare än originalen.

Där har vi kreativitet som i en liten ask, så nu avlivar vi myten om medfödd kreativitet och konstaterar att det enda man behöver är kunskaperna om ämnet, tekniska färdigheter, träning i kreativt tänkande och motivation för att utveckla samma kreativa förmåga som vilket geni som helst.

Eller som Steve Jobs sa:
”Kreativitet handlar bara om att koppla ihop saker. När man frågar kreativa personer hur de gjorde något, så känner de sig lite skyldiga eftersom de egentligen inte gjorde det, de bara såg något. Det verkade uppenbart för dem efter ett tag. Det är för att de hade förmågan att koppla ihop egna erfarenheter de haft och kunde skapa nya saker. Skälet till att de kunde göra det var att de hade mer erfarenhet eller hade tänkt på problemet mer än andra människor.”



Med andra ord: Skickliga kreatörer behöver inte vara smartare än genomsnittet. De gör bara tre saker flitigare än andra: De skaffar mer erfarenheter, de tänker på problemet oftare och på nya sätt och när de letar efter lösningar, så jobbar de mer med idéerna de får fram medan andra ger upp efter att ha testat en eller två lösningar.

Okej, det hjälper att ha något speciellt i bagaget också
Du är knäpp. Jag är knäpp. Det är just det där knäppa med dig och mig som skapar udden som skiljer dig från andra och från vad de gör. Din bakgrund, din utbildning och dina erfarenheter. Allt ger dig udden som skiljer dig från andra människor. De flesta jag känner som jobbar kreativt och är duktiga på det de gör är också känsliga (inte att förväxla med svaga) människor med väldigt mycket toppar och dalar i huvudena av olika skäl. Antingen är allt skit eller så är allt underbart. Jag själv kan ha ett fantastiskt självförtroende ibland, men bara ibland. Oftast struntar jag i det och gör saker i alla fall. Min egen kreativa lust kommer förmodligen från en trasig barndom, andras från att de blev mobbade i plugget eller upplevde andra tillkortakommanden. Den enda gemensamma nämnaren är att de här personerna har en annorlunda syn på saker och ting. Det är bra att ha det. Det är bra att ha en oförmåga att bli stursk. Det är bra att ha ett behov av att kompensera en brist. Det är bra att ha dålig självkänsla och använda sin kreativitet för att försöka reparera eller uttrycka den. Det låter ju sorgligt, men så är det.

Lyssna här: Jag har skrivit nästan 40 böcker, men när journalister frågar vad de ska skriva att jag har för titel i slutet av en artikel och själva föreslår ”författare”, så blir jag tvungen att skämta och lägga till ”expert”, ”allvetare”, ”geni” och annat för att jag inte känner mig som en författare (det är ju ett ouppnåeligt jobb för kändisar). Journalisterna fattar aldrig det skämtet. Men det här är en bra sak. Utan den där taskiga självkänslan och behovet av att bevisa saker för dig och mig själv, så skulle jag antagligen bara bli sittande och glo tomt framför mig hela dagarna.

Med andra ord – har du något att bevisa för dig själv eller andra, har du någon att hämnas på eller sätta på plats? Har du ett mörker i dig? Allt det fungerar perfekt som en drivkraft för kreativitet.